Best week ever!

Tiden här på Fuerteventura går alldeles för fort och nu är det inte många dagar kvar till hemfärd. På torsdag går flyget norrut, mot en något ”friskare” tillvaro, vilket känns lite tråkigt. Men det är ju kontrasterna som är härliga!

Har haft ett helt fantastiskt läger så här långt! Men tänkte göra en sammanfattning av resan i ett annat inlägg i framtiden, för att inte jinxa något och så.. hehe 😉

fuerte2

Pre-swim-selfie med ett stort glatt gäng svenskar

 

Däremot kan jag berätta lite om min, utan tvekan, bästa träningsvecka någonsin, som jag hade just veckan som var. Eftersom säsongen står alldeles runt hörnet så var tanken med detta läger att köra mer fart och kvalitétspass, än under det förbundsläger som jag var på i januari. (”Kvalitétspass” är förresten en gemensam benämning av lite hårdare pass. Så som tröskel, VO2max, sprint osv. 🙂 ...) En skillnad från föregående läger var också att mer fokus skulle ligga på cykel och löp. Men trotts att simningen nu hamnat lite i tredje hand, så skrapade jag ändå ihop +30 000m förra veckan, vilket får vara helt okej.

fuerte1

Pre-run-selfie med mina jättesnabba lägerkompisar

Trotts att simformen känts lite knackig på senare tid, (förutom i morse, då jag faktiskt simmade kalasbra! 😀 ), så är jag nu nästan i extas, då cykel och löp har gått som på en dans! Trotts en hög volym, +34h på sju dagar, och mycket kvalité, så har jag kunnat köra hårt och riktigt bra i båda grenarna utan att bli allt för sliten. Cykelpassen har jag varvat långa backintervaller i bergen på mellan 10-20 minuter, med långa distanspass +5h och kortare lugna rundor. Löpningen var jag lite nervös över innan lägret då jag, bara dagarna innan avresa, känt en dålig smärta i ena vaden. Haft denna skada innan, vilket beror på för mycket löpning på framfoten, som i regel uppkommer efter en del löpning i backe. Men med total löpvila dagarna fram till resan, så testade jag att springa efter att vi landat här på Fuerteventura, och det kändes kanon! Så löpningen har också fått sig en rejäl dos. Mycket distans i olika farter. Tyvärr inga rena ”backintervaller”, då jag tagit det säkra före det osäkra pga vaden… Men har som sagt var lyckats bli riktigt trött ändå, mycket tack vare det snabbspringande sällskap jag rest hit med. Riktigt kul och givande att bo och träna med ett riktigt bra gäng!

 

Det var lite om det! Mer kommer i sinom tid, för att skapa lite spännig för den nyfikne… 😀

För övrigt ska det förresten bli jättekul att vända hem till Falun igen då min kära bror, Marcus, och hans Johanna kommer på besök till helgen. 🙂

 

Ha det fint, amigos!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s