Tillbakablick säsongen-16

Och vipps, så var även denna tävlingssäsong till ända! Tänkte nu att jag skulle försöka knyta ihop säcken och summera och reflektera över det hela. (Och att jag för stunden läser om bl.a reflektion här på Högskolan i Falun är ju ett kul sammanträffande!)

Hur som helst!.. Hur var själva uppbyggnadsperioden då? Jo då, den var kanon! Under de gråa månaderna oktober-januari gjorde jag nog inte ett enda snedsteg, varken av sjukdom eller skada. Träningen gick som på räls. Många veckor på runt 20h träning utan att förta mig. I januari bar det av på ett tvåveckors-läger till Playitas, Fuerteventura. Förbundet bjöd in mig till detta läger, vilket blev två fantastiska veckor med bra träning med en hel del nya kamrater. Sjukt kul och givande. Tusen tack för förtroendet, förbundet!

img_2008

Helt klart vilsna under vinterdistansen med Oskar och Joel

img_3706

Omfamnar solen på Fuerteventura. Foto: Oskar Djärv

 

Med lite väl bra solbränna.. och med mycket energi och inspiration anlände vi till Sverige och Falun igen. Trappade upp träningen ett snäpp jämfört med perioden okt-jan. Nu låg snittet på 23h/veckan och känslan var att denna säsong kunde bli hur bra som helst! Sky´s the limit, och så vidare! Men vad vore en elitsatsning utan motgångar… Sjukdomarna började komma. Tusan också… Men jag vilade ut dem och kom igång med träningen igen. Under våren började vi springa lite backintervaller, vilket mina vader inte alls tyckte var en så bra idé. Så det dröjde inte många pass innan de strejkade. Vilket resulterade i någon veckas löpvila.

Saker jag tycker slår det mesta här i livet är bra träning, sol och värme. Att då ytterligare en inbjudan till träningsmekat Playitas kom från förbundet var alldeles överväldigande! Med inställningen att träna på bra och rätta till de träningsbreak jag haft tidigare veckor (dålig inställning, skulle det visa sig) flög vi alltså återigen ner till Kanarieöarna. Med prio på cykel och löp kom jag upp i ett, för mig, saftigt gäng timmar. 67h på två veckor. Jag samlade även på mig massor av kunskap, då sällskapet på Playitas alltid är chockerande meriterat! Även detta läger var alltså jättelyckat!

hyhy

Standardmorgon på Playitas, Fuerteventura

 

Efter lägret i april var det dags att spänna bågen. Jag och falukompisen Jonatan Bejmar cruisade ner till Väsby för Duathlon SM (10km löp, 40km cykel, 5km löp) Efter lite återhämtning från lägret var jag i riktigt bra slag, vilket visade sig på loppet. Riktigt nöjd med känslan där och placeringen som 8:a!

13123127_1027721063977286_5309800230507306230_o

Intim start i Duathlon-SM. Foto: Väsby Duathlon

 

 

Dagarna efter Duathlon-SM kändes inte alls bra. Blev liksom aldrig återhämtad. Infektionerna kom och dagarna gick utan tillstymmelse till förbättring. Jag försökte hålla mig kall och inte stressa upp mig. Men då det vid denna tidpunkt endast var några få veckor kvar till ett av säsongens stora mål, SM-sprinten i Uppsala, så var det såklart frustrerande. Känslan av att formen sakta men säkert rinner ut i sanden lagom till säsong är inget kul. Efter besök hos diverse sköterskor och doktorer var det bara att inse fakta. Ta ett steg tillbaka med träningen och fram med tålamodet. Kroppen hade fått nog. Med denna aningen dystra uppladdning tätt inpå säsongen var det bara att vrida ner förväntningarna på kommande tävlingar. Ta det för vad det är och göra det bästa av situationen. Triathlon är ju fortfarande fett kul. Men visst, inte i närheten av så kul som det är när man vaknar upp på den stora tävlingsdagen med vetskapen om att man är väl förberedd, i bra slag och aspirant till de riktigt fina placeringarna. Det är då triathlon verkligen är sjukt fett kul..!

Under maj månad fick jag alltså vika av helt från träningsplaneringen, lyssna på kroppen, och göra det som kändes rätt för dagen. Tack vare en rejäl dos vila, och långsam upptrappning av träningsbelastning kunde jag hänga med det, som alltid, goa gänget falutriathleter ner till Uppsala i mitten av juni för sprint-SM. Jag körde efter min kapacitet för dagen och spurtade mig in på placering 8. Känslan var att det var riktigt kul att tävla igen och att medaljregnet från 2015 gjort mig sugen på mer.. Kul litet ”beroende” det där 😀 hehe

ff

Visar vägen på Uppsalas gator. Foto: Uppsala Triathlon

 

Efter sprint-SM var solen generös, vill jag minnas, och träningen fick rulla på i sin takt. Jag och Jenny Nilsson gjorde, ett par veckor efter Uppsala, en snabbvisit i Söderhamn där vi roffade åt oss var sin 1:a-plats i ett litet trevligt triathlon som gick där. Kul, och framför allt väldigt kul att kompisen Jenny kunde racea så pass bra efter hennes minst sagt krokiga uppbyggnadsperiod med skador och stök. Blev alltså en bra dag för oss båda vilket höjde självförtroendet och sommarglädjen ytterligare ett snäpp 🙂

img_4541

En vanlig sommarkväll i Falun. Foto: Daniel Olsson

 

23:e juli var dagen som skulle avgöra om jag nu såhär i efterhand skulle känna mig OK nöjd, eller rent av missnöjd med säsongen. SM över favoritdistansen (1500m/40km/10km) stod på menyn mitt i centrala Umeå. En framskjuten placering i det starka startfältet skulle direkt belönas med en biljett till Malmö och en startplats i europacuptävlingen med landslagsuniform. Grymt inspirerande!!. Med inget att förlora (förutom min SM-brons-titel över samma distans från i fjol, hehe..) ställde jag mig på startlinjen med bra känsla. Säsongens i särklass bästa lopp genomfördes där allt klaffade! Hamnade på 5:e plats och fick tillslut den där åtråvärda biljetten till Malmö. Hurra!!

ll

Klistrad bakom legenden Jonas Djurback. Foto Mikael Lugnegård

 

 

Malmö-äventyret var häftigt. Att själva loppet skulle bli tufft var jag övertygad om. Jag är fortfarande för dålig i vattnet för att kunna ställa till med nämnvärt mycket dramatik i sådana stora lopp. Men jag fick med mig så mycket mer än bara ett tufft race från den helgen. Massa nya intryck som skapat ytterligare inspiration och glädje. Tack till förbundet och Malmö som bjöd in och till årets häftigaste triathlonfest!

l3

Svalt och skvalpigt för mig, Joel Vikner m.fl. Foto: Malmö Triathlon

l2

Foto: Joachim Willén

 

Efter urladdningen i Malmö i början av augusti var jag trött och nöjd. Jag körde några mindre lopp hemma på småländsk mark på ångorna av den form som var kvar efter Umeå och Malmö. Höjdpunkten av loppen under sensommaren var i Västervik där familj, klubbkompisar och vänner var samlade. Jag och brorsan, Tobbe, tävlade i var sin klass och gjorde dubbel triumf. Team Andersson!!

vv

Happy days i Västervik.

 

Och det var den säsongen det! Efter en haltande inledning på grund av för mycket träning vid fel tidpunkt, kunde jag komma tillbaka till hyfsad form och avsluta på ett bra sätt. Man lär sig av sina misstag, och nu kommer jag vara än mer klok inför nästa säsong!

Ett stort tack till Triathlonbutiken som hjälper mig med våtdräkt, tävlingsdräkt och en drös andra prylar från ORCA som håller högsta kvalité. Vilket verkligen behövs för att kunna ligga på topp! Guld värt!

pp2

Foto: Daniel Olsson

 

Jag har i skrivande stund hunnit komma igång lite lagom med träningen efter säsongsvilan, vilket känns skönt! Jag har även hunnit planera och strukturera vinterns träningsupplägg, vilket känns sjukt spännande och inspirerande, då kommande säsong kommer skilja sig en hel del från den som varit..! Men mer om framtida planer i ett framtida inlägg 😀

 

Tack för mig, så länge!

/ Rasmus

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s