Season – 2018 – CANCELLED

När jag skulle börja skriva detta inlägg så skymtade jag mitt senaste inlägg här på hemsidan som jag skrev tidigare i vintras. Planen var ju solklar! Vad kunde gå fel?!

Som jag nämnt i tidigare inlägg så var alltså målet med denna säsong att debutera på de längre distanserna inom triathlon. Bland annat under Kalmar Ironman i augusti. Jag skrev också lite om mitt behov av en nytändning och motivationshöjare samt om de tidigare överbelastningsskadorna jag dragits med.

Under våren har jag bland annat studerat idrottsskador här på högskolan, vilket gav mig ett kanontillfälle till att mer ingående analysera mina egna skavanker (och bristningar i hälsena och vader) med hjälp av kursledare och professorer. Detta var kanon och träningen och rehaben gick enligt den tänkta planen!

Trots att jag är helt ny inom långdistanstriathlon så har jag ändå ganska bra koll på hur jag vill träna och förbereda mig inför dessa tävlingar. En viktig grej för mig är att jag vill känna mig väl förberedd inför ett lopp som jag bestämt mig för att göra bra.
Jag tror faktiskt att jag är ganska duktig på att träningstävla också (se en tävling som ett träningstillfälle). Men har jag väl bestämt mig och satt upp ett mål med ett lopp så har jag svårt för att dra ner förväntningarna och ändra mitt syfte med loppet.

Med Ironman Kalmar i fokus så kände jag att min löpträning var tvungen att trappas upp ytterligare med volym och intensitet för att vara i fas i mina förberedelser. Jag hade bra koll på att det var ett risktagande då min ena hälsena som var överbelastad i vintras egentligen skulle behöva längre tid för den ökade belastningen.
Med alla beräkningar i åtanke så gav jag mig ut på ett löppass på 45 min med något stegrande intensitet. Detta var tydligen tillräckligt för att hälsenan skulle börja bli öm och smärtsam igen. Och nu med några veckor av desperat önskande och bedjande så har jag kommit till insikt i att några triathlonrejs över de längre distanserna månaderna framöver inte är något jag skulle kunna göra på ett ”bra sätt”. Därför har jag nu bestämt mig för att ”göra det rätta” och utföra en rehab utan tidspress som förhoppningsvis leder till roliga lopp längre fram i tiden!

Summa summarum så är alla mina planerade tävlingar strukna och jag får agera triathlet lite mer i det dolda framöver. Men vem vet. Kanske kommer jag tillbaka starkare ur detta. Det är i alla fall min enda plan just nu! Hoppet är det sista som brister!..  😀

CANCELLED

Ha de gott!
/ Rasmus

Annonser

Färre träningstimmar + löpbesvär = Dags för IRONMAN!

2015789h
(40% sim, 32% cykel, 21% löp & 7% styrka + övrigt)

2016797h
(42% sim, 30% cykel, 23% löp & 5% styrka + övrigt)

2017836h
(33% sim, 35% cykel, 24% löp & 8% styrka + övrigt)

Hej till alla ni som kämpat er igenom all data ovan!
Detta är alltså vad jag åstadkommit i träningsväg de senaste åren. Det säger ju inte jättemycket om hur jag tränar. Men är någon intresserad så tänkte jag att det kunde vara lite kul att dela med mig av!

En annan (den stora) anledning till varför jag nu mer än vanligt tittar tillbaka i min träningsdagbok är att jag dragit på mig ett gäng löprelaterade skador den senaste tiden. De senaste 18 månaderna har jag tvingats göra 5-6 avbrott i löpträningen pga bristningar i vaderna, hälsenesmärtor och löparknä-syndrom. Jag har ju inte ökat min löpvolym något drastiskt den senaste tiden, vilket hade varit en enkel lösning. Men med närmare eftertanke har jag börjat springa snabbare och bättre tekniskt det senaste året, vilket ju är skitkul! Men nu springer jag alltså lite mer ”aggressivt” med ett löpsteg med isättningen längre fram på foten, vilket jag tror kan vara en bidragande orsak till mina problem. Med det i minnet måste jag nu mer än tidigare väga mina löpkilometrar på guldvåg för att få bästa möjliga effekt av denna försäsongsträning. För planen är att kunna springa snabbt och ganska långt, rättare sagt HUR LÅNGT SOM HELST, i sommar. Det är nämligen dags för mig att bli en såndär ”Ironman”!

Säsongen -18
Ja, ni hörde rätt! Från kortdistans till långdistans. Från fart och stress till gnet och tålamod. Från gammalt till nytt!
Och det är just det nya jag är grymt nyfiken på! Efter många år av enbart satsning och fokus på kortdistanstriathlon är jag nu i behov av en nytändning. Visst, jag blev trots allt 2:a på en sverigecuptävling senaste säsongen, vilket ju var min hittills bästa placering i de sammanhangen. OCH det är ju jättebra! MEN redan tidigt i ”karriären” har ambitionerna varit höga, kanske lite för höga. Efter ett par säsonger då min utvecklingskurva inte motsvarat mina egna förväntningar och mål så har tålamodet och glädjen börjat tryta. Eftersom det viktigaste, som alltid, är att trivas och ha kul så ska jag nu testa vingarna i några lopp över de längre distanserna. Vilket känns sjukt spännande och kul! Detta helt utan förväntningar på resultat, men med precis samma höga ambitionsnivå på förberedelser och utförande 😀

3800m simning i Östersjön – 180km cykel på Öland och i Kalmar – 42,2km löpning.
18:e augusti är alltså Kalmar Ironman. Mitt i sköna Småland. På hemmaplan (typ)!

Utöver Kalmar Ironman (som blir lite av säsongens main-event) finns det en del andra planer. Så som ett par medeldistanslopp (1/2 Ironman), ett par lopp i Sverigecupen på kortdistans, och några andra lopp som lockar. Kanske även ett senare höstlopp om kropp och knopp känner för det. Jag som annars älskar noggrant planerande till punkt och pricka har nu alltså INTE varje dag och timme i sommar schemalagd. Bara en sådan sak känns ju spännande!

Träningsupplägg
Som min träningsdagbok skvallrar om så har jag faktiskt motionerat en del under mina år här i Falun. I samband med samlade erfarenheter, ibland den hårda vägen, men främst efter tre terminer på Högskolan Dalarna så ska jag nu försöka optimera min utveckling än mer genom att fokusera på de kvalitéer jag har bra förutsättningar till att utveckla. Planen är att försöka minska träningsvolymen något för att kunna få ut så mycket som möjligt av de viktigare träningspassen. Lite mer kvalité före kvantitet, kan man säga. Detta betyder nödvändigtvis inte att det inte kommer poppa upp soliga instagraminlägg efter massa timmar på tempocykeln då och då från mitt håll. För det kommer såklart också behövas för att få en så bra dag som möjligt den 18 aug bl.a. Men med ett smartare träningsupplägg tror och hoppas jag kommer leda till bra saker. Min plan med träningen kan beskrivas lite med uttrycket: ”Hardwork is overratedJudgement is underrated. Which direction you go is more important than the force you apply.”

Hard-work kommer såklart tillämpas, men nu förhoppningsvis med ännu bättre judgement 😀

Om jag nu i praktiken kommer vara kylig nog att hålla mig till planen, eller om jag kommer gneta fler timmar än någonsin framöver, ja det återstår att se!.. ^^  Men nu har jag i alla fall skrivit ner min plan i text, vilket borde vara ett bra steg i rätt riktning 😀

”Trivas och ha kul..”, som jag så klokt skrev i början av inlägget, är i alla fall en sak jag kommer hålla mig till! Det är kanske till och med en sak som de flesta kan tänka lite extra på då och då, om jag nu ska försöka bidra med något vettigt såhär på internet 😀

Ha de gott, hörrni!

// Rasmus

 

 

 

 

 

 

Planer är till för att ändras – Dags för säsongsvila!

Hej på er!

Nu är jag tillbaka i Falun för en ny termin på Tränarprogrammet på Högskolan dalarna. Triathlonsäsongen är ju över för min del sedan ett tag tillbaka, men har hållit liv i kroppen genom att köra en del löpfokus under sensommaren. Har sprungit en hel del lopp och lyckats putsa mitt personbästa på 10km två gånger om, nu senast till 33:45. Riktigt skoj!

Planen var att fortsätta träna och löptävla en bit in på hösten med Lidingöloppet och Hässelbyloppet som huvudevent.  Tyvärr har min något ökade löpvolym satt sina spår och efter helgens löprace i Borlänge så uppkom symtom på iliotibialbandssyndrom (Löparknä). Med löpvila fram till idag (torsdag) så testade jag att jogga en runda. Smärtan kom tillbaka och där med är beslutet fattat: Dags för säsongsvila!

Syftet med löpsatsningen efter triathlonloppet i Gävle var ju att bli en starkare triathlet. Därför tar jag nu inga risker som kan sätta sina negativa spår på kommande triathlonsäsong. Istället tar jag det nu lugnt i några veckor för att sedan kunna gå in i grundträningsperioden hel, återhämtad och taggad! Givetvis fett tråkigt att bli skadad, då jag verkligen såg fram emot att debutera på det lååånga loppet i Lidingö, och att få chansen att göra en snabb mil i Hässelby senare i Oktober. Men löptävlingarna kommer finnas kvar, och nu ska det bli skönt med ett break från idrottandet! 🙂

Det var väl egentligen bara det jag hade att säga! Nu är jag på väg till Vetlanda för en långhelg hemma igen, faktiskt. Äntligen dags för Idas och Tobbes (brorsan) bröllop!! 😀 #ThisisIochT

 

Allt gott!
/ Rasmus

Svecup-deltävling: Gävle!

2:a i Gävle Triathlon! Min hittills bästa placering som senior i en deltävling i den svenska kortdistanscupen! Men vi tar det väl från början..

Läget inför loppet i Gävle förra helgen var lite annorlunda jämfört med vad jag är van vid. Jag är i grunden alltid taggad, positiv och motiverad när det är tävling på gång. Men efter en säsong som inte alls levt upp till mina förväntningar så kändes det ganska avslaget att dra iväg till Gävle. Ända sedan de båda SM-loppen tidigare i sommar har jag egentligen mest varit sugen på att bara strunta i resten av triathlonsäsongen och lägga fokus på något annat. (På löpningen som exempel, som gått riktigt bra i år!) Men samtidigt vill man ju inte bara ”ge upp” säsongen efter alla förberedelser man gjort. Därför valde jag att åka till Gävle med inställningen att göra mitt bästa i varje situation under varje moment och avsluta denna triathlonsäsong på ett riktigt bra sätt. Dels för att jag är skyldig mig själv det, men framför allt för att jag är värd det!

Simstarten i Gävle är ganska kritisk då man inleder med att simma tvärs över Gavleån för att sedan, relativt tidigt, vända upp mot strömmen. Inte optimalt då en rejäl ”torktumlare” är garanterad vid första simboj. Jag kom iväg bra och hamnade någonstans mitt i kaoset. Fick smaka på en spetsig häl klockrent på hakan. Kändes som att jag fick behålla alla tänder, så fortsatte att veva vidare. Vattnet blev lugnare och jag gjorde en förhållandevis bra resterande simning!

Upp på cykeln en bit efter ”huvudklungan”. Samtidigt visste jag att cykelmonstret Sebastian Björklund kom bakifrån. Därför höll jag mig kall och laddade för att hänga på loket när det väl skulle bli dags. Sagt och gjort. Sebastian kom ikapp och drog upp mig till den större klungan. Tack! .. Medan en del dramatik uppstod efter ett par krascher kunde jag och klungan sedan hjälpas åt med att hålla farten uppe resten av de fyra milen på den tekniska och delvis blöta banan. En extra stjärna till den unga Axel Ramhult och krigaren Carl Magnus Helin som i allra högsta grad var med och gjorde dragjobbet! Sebastian hade vinkat av oss och samtidigt ställt till med oreda i täten vilket gjorde att vår klunga kunde cykla in en del tid på dem!

Ut på löpningen som 6:e gubbe. Benen kändes spänstiga och jag bestämde mig för att sikta högt. Jag menar, nu när jag väl fått chansen och hamnat i ett bra slagläge så tänker jag inte fega. Allt eller inget!..
Jag fokuserade på att springa avslappnat och kontrollerat samtidigt som jag intalade mig att 10 km löpning är hyfsat långt, vilket innebär gott om tid för avancemang. Trotts att jag tänkte på så mycket klokt så gjorde jag min mest ursinniga inledning på en triathlonlöpning någonsin. Oops!.. Men som sagt. Jag ville ta chansen som jag skapat mig.
Jag plockade ganska snabbt ett par placeringar och plötsligt var jag uppe på en bronspeng. ÄNTLIGEN var jag tillbaka i toppstriden i en svecup-tävling igen! (Blev ju ingen medalj i cupen under hela förra säsongen)
Med en bronspeng ”säkrad” och en kropp som ber om att få slå av på takten så kan det vara lätt att känna sig nöjd. Men med en pappa som ropar ett tidsavstånd på 40 sekunder till silverpengen och ben som fortfarande håller hög fart så var det bara att ta nytt sikte. Borrade djupare och fann mig tillslut i rygg på Rickard som höll 2:a-platsen. Med en lång sträcka med motvind samtidigt som krampkänningar i benen började kännas, så höll jag hanns rygg ett tag för att samla mig. Efter att vi vänt in i medvinden igen med ett par kilometers löpning kvar så gjorde jag en fartökning och kunde, med en stark Rickard hack i häl, ta över 2.a-platsen med en liten lucka. Jag höll hela vägen in i mål, tog emot folkets jubel, och gratulerade den omöjlige Sebastian Björklund till segern.
SÅ nöjd över att jag lyckades plocka fram allt jag hade i kroppen för dagen trots de senaste tävlingarna med svagare resultat. Väljer nu att bortse från att simningen denna säsong borde vara starkare än vad den är, och gläds istället över att cyklingen är stabil och att löpningen är bättre än någonsin. Vilket i Gävle till och med resulterade i fältets snabbaste löptid!
Nu väljer jag att se Gävle Triathlon som ett fint avslut på denna, annars riktigt trista, triathlonsäsong. Min plan resten av sommaren och en bit in i höst är att satsa mer på löpningen och göra en del löplopp både ”hemma hemma” runt om i Småland, men även ”hemma” i Dalarna. Missförstå mig inte nu! Jag är i allra högsta grad en fullt satsande triathlet i mina bästa dagar 😀 .. Men nu med löpning i fokus för att ladda om inför nästa triathlonsäsong. En säsong jag kommer ta mig an på ett lite annorlunda sätt än vad jag tidigare gjort, med ett sikte inställt på en del andra mål. Men allt det i ett annat inlägg någon gång framöver. Stay tuned, som man brukar säga!
Ha fortsatt sköna sommardagar, hörrni! Det ska i alla fall jag ha här nere i Vetlanda med familj och vänner i några veckor nu.
Allt gott!
/ Rasmus
(nedan följer några race-bilder från Gävle)
Gävle Triathlon

Jag, klungan och mina ständigt hejande päron! Foto: Mikael Ahlander

Gä

Ut på löp, shades on! Foto: Mikael Ahlander

Gävle Triathlon

Fighten om silverpengen!

Gävle Triathlon

Finish! Foto: Mikael Ahlander

Gävle Triathlon

Foto: Mikael Ahlander

20258066_843935702425557_6258406454437930560_n.jpg

Efterlängtad pommacfest! Foto: Mikael Ahlander

Gävle Triathlon

Trött, blötare, gladast!

Inför, under & efter sprint-SM 2017

Min säsongs två svenska mästerskap har alltså redan passerat!?.. Som svensk triathlet är tajming och formtoppning sjukt viktigt. Dels pga att säsongen är relativt kort, men framför allt pga att SM över olympiska distansen och sprint-SM är årets två första cuptävlingar med drygt tre veckors mellanrum.. Intensiva och kritiska veckor, minst sagt! ^^

Efter SM på olympiska distansen i Uppsala 11 juni tog jag det lugnt ett par dagar för återhämtning och jobb. Sedan tågade jag ner till Vetlanda för att fira av kusinen som tog studenten, men även för att testa på en, för mig, helt ny sport. Swimrun! ”Sjöloppet” arrangeras i Eksjö, vilket ligger bara ett stenkast från Vetlanda. En kille saknade sin partner vilket gav mig chansen till att få vara med och racea. Det var ett långt och gnetigt lopp på totalt 27 km löp och 3 km sim fördelat på ungefär 14 sträckor. Det var skoj och gav ett riktigt bra långpass, och funkade samtidigt som en start på kommande träningsblock.

Det är ingen hemlighet att jag var sjukt besviken efter SM i Uppsala, och att jag redan under cykelmomentet började planera kommande veckors träning  för att slippa uppleva liknande misär i Borås under SM-veckan. Ett rejält träningsblock var planerat! Farligt farligt!!..

Efter Sjöloppet i Eksjö tog jag mig tillbaka till Falun och tryckte på en del med träningen. Det gick bra, men oj så sliten jag blev!..

För egen del har träningsmotivationen nästan aldrig varit ett problem. Ett större problem har snarare varit att inte gå över gränsen och träna ner sig fullständigt. Detta är ju extra lätt hänt när tävlingsresultaten inte blir som man hoppats på.

Jag tränade på bra fram till 10 dagar innan sprint-SM, sedan varvade jag ner och tog den vilan jag behövde. Precis som vanligt inför större tävlingar så drar jag ner på träningsvolymen men behåller de tuffare kvalitetspassen. De kommande 7 dagarna fick jag lov att avbryta/ korta ner varenda pass(!) (shit, jag var sliten).. Som tur var började benen samarbeta med endast ett par dagar kvar till sprint-loppet i Borås, och jag kunde känna mig lite tryggare.

Hela vägen till Borås tog vi oss, och jag var rejält revanschsugen. YR.no lovade jättemycket regn lagom till start, och precis så blev det. Simstarten ljöd och regnet föll. Jag kom iväg bra och gjorde allt jag kunde för att placera mig tätt intill snabbsimmarna för att få ett bra sug bakom dem. Efter 300 trånga metrar sprutade syran och jag var tvungen att slå av på takten. Jag kände att jag låg helt okej med i loppet och kund glida med ett par grabbar. Upp till växlingsområdet efter 750m simning hade en hel del cyklar redan lämnat, men jag kände att jag iaf låg betydligt mycket bättre till nu än vad jag gjorde i Uppsala några veckor tidigare. Iväg på cykeln där en liten klunga ganska snabbt bildades. Jag kände mig inte så värst stark på pedalerna och det kalla ösregnet gjorde det svårt för oss att få ihop ett bra samarbete vilket resulterade i en ganska långsam och frustrerande cykling. Men framför vår klunga hade grupper splittrats vilket gav oss chansen till att springa om ganska hyfsade placeringar trots allt!

In till växling var vi ca 6-7 pers. Jag placerade mig först, gjorde en snabb växling och sprang iväg på det första av fem varv i min egna fart. Jag skapade mig lucka till de övriga bakom mig, och kunde sedan koncentrera mig helt på min egna löpning och jaga framförvarande. Löpningen kändes riktigt bra! Jag plockade ett par placeringar och minskade luckan till pallen. Men luckan var för stor och jag sprang i mål som 5:a på SM.

18:e efter sim, 7:a efter cykel och 4:e bästa löptid.

Placering 5 på ett sprint-SM är faktiskt mitt bästa resultat på den distansen hittills. Så det får jag glädjas åt, tillsammans med en fin löpning!

Som kronan på verket så körde jag och ett par kompisar stafett-loppet på kvällen. Då vi inte hade samma klubbtillhörighet så var vi med utan att tävla som SM-placeringar. Men hårt körde vi, och kul var det!! 😀

Jag har faktiskt hunnit med ytterligare ett race efter Borås. Nämligen Mörksuggejakten Trailrun. Jag och Jonas Djurback åkte i lördags över till Rättvik och sprang världspremiären av deras 21 km långa trail-lopp.  På superfin terräng i ett 80 man stort startfält sprang jag upp på en andraplats. Fick mig ett bra löppass och en liten Mörksugga hem, (som jag nu vet vad det är för något efter en del wikipedialäsning! ^^..)

Nu ska jag träna lagom hårt för att nästa helg leverera ett bra lopp i Gävle där den tredje cuptävlingen för i år går. Blir skoj. Vi ses!

Studenten

Lillkussens student!

sjöloppet

Sjöloppet swimrun

sm borås

Sprint-SM 2017

Mörksuggejakten Trailrun

Mörksuggejakten Trailrun

 

Allt gott!

SM Olympisk distans 2017

Det som skulle bli året höjdpunkt blev istället årets sämsta dag.. Jag cyklar och springer bättre än vad jag någonsin gjort, men till ingen nytta då min simning återigen krossade drömmarna om en topplacering.

Uppsala bjöd på kanonförutsättningar med ett spännande startfält, kul bansträckning mitt i centrum och kanonväder. Alltså grymma förutsättningar för mig att leverera på min favoritdistans (1500m-40km-10km) Med ett stort startfält på runt 45 herrar samlat på pontonen i den smala Fyrisån var planen att undvika trängsel vid start så mycket som möjligt. Därför valde jag att hålla mig längre ut i ån än den tänkta optimala vägen. Jag och några relativt jämnstarka simmare, trodde jag iaf, höll oss på samma kant vid starten. Planen funkade fint och jag kunde simma ostört!.. Men när man får simma i fritt vatten från början, men trots det aldrig hamnar i någon bra klunga under simmomentet så vet man att man ligger risigt till, (om man nu inte leder loppet) så innebär detta att att ”tåget gått” och en minst sagt tuff inledning på SM-loppet är ett faktum.

Jag fortsatte med mitt vevande i vattnet vilket kändes som en evighet. Men jag levde fortfarande på hoppet! Upp ur vattnet och in i växlingsområdet. Jag kikade bak för att se om jag möjligtvis simmat lite före några av mina bekanta konkurrenter som jag kunde få igång ett bra samarbete med och inleda jakten under cykelmomentet. Men bakom mig var det ganska tomt, och i växlingsområdet fanns det ovanligt få cyklar kvar, vilket också gav indikation på att detta inte lovade gott.

Ut på cykeln och direkt förbi domkyrkan och uppför backen för första varvet av åtta. Benen kändes kanon och jag plockade en del placeringar. Kom ikapp falubon, smålandssonen och träningskompisen Elias Svensson. Vi tog några förningar var, men tyvärr hade han inte sina bästa ben för dagen. (Vi får åka hem o träna vidare du och jag! :D)

Mina ben var fortsatt pigga och jag plockade ytterligare några placeringar, men utan någon bra möjlighet för samarbete. Efter några varv kunde jag räkna in och bedöma klungorna som bildats och avståndet till dem. Här någon gång inser jag att detta lopp blir inte mer än såhär.. Oavsett om jag kände mig pigg för dagen så var det en omöjlighet att med min kapacitet att ta ikapp, eller ens hålla jämna steg med klungorna framför mig. Tillsammans var de för starka. Med ungefär 20 km cykel kvar insåg jag att jag måste fatta ett beslut. (Jag börjar såklart bli sliten av att trycka ensam på cykeln) Men framför allt har jag förstått att ett nederlag är ett faktum, och att jag helst ville hoppa av cykeln och gräva ner mig djupt i ett dike. Men att bryta ett lopp har aldrig tidigare varit ett alternativ, så att börja med det nu kändes bara fel. Därför gav jag mig själv en klapp på axeln och beslutade mig för att från och med då och fram till mållinjen skulle göra mitt bästa och hitta positiva saker att fokusera på.
Jag cyklade de fyra sista varven, i fortsatt ensamt majestät, där jag satsade på att göra mitt tekniskt bästa på varje del av banan med så högt tryck på pedalerna som jag orkade.

Jag har alltid varit ganska snabb i växlingarna mellan de olika momenten. Därför bestämde jag mig för att göra en effektiv T2 (transition 2) och sedan göra en bra avslutande löpning. Min T2 var den snabbast av alla i det stora startfältet (Hurra!!.. 😛 ) och löpningen höll jag ihop helt okej. Jag är i god löpform men självklart är det svårt att hålla trycket och spänsten uppe då besvikelsen över hur loppet utvecklade sig är svår att förtränga. In i mål tog jag mig i alla fall och plockade några placeringar på vägen.

Placering 10 under ett triathlon-SM är mitt sämsta resultat på flera år. Men jobbigaste är det att veta att jag lagt ner många timmar och längder i bassängen det senaste året, och att simningen i våras faktiskt kändes riktigt hoppfull. Men ju bättre cykel- och löpform jag kom i, ju sämre blev simningen. Och senaste veckorna har simningen under träningen varit brutalt dålig, så det är ingen slump att jag simmade dålig även under tävlingen.

Men jag har hunnit bryta ihop och nu är det dags att komma igen! Jag cyklade faktiskt hårt och sprang omotiverat på en tid inom 30 sekunder i förhållande till de tre grabbarna som tog årets SM-medaljer. Så det är faktiskt glädjande! Nu ska jag rycka upp mig och ladda om!

Uppsala 2017

Uppsala 2017

 

Vi ses o hörs!

Jobbet är (typ) gjort!

Hej!!

Om man tar en titt på mitt senaste inlägg så kan man där se att det börjar närma sig! SM på den olympiska distansen (1500m-40km-10km) i Uppsala är bara dryga veckan bort nu. Detta är en av säsongens stora höjdpunkter, och jag känner mig redo!

Efter mitt senaste inlägg har jag lyckats får några race i benen och lika så några positiva formbesked. Jag och träningspolaren Astrid gjorde 13/5 en dagsutflykt till Rättvik där 10 km stadslopp serverades. Med en lagom kuperad bana, kanonväder och bra sparring kunde jag putsa till mitt nästan 3 år gamla personbästa. Nya 10km-tiden att slå är 34:15, vilket även gav en 2:a-plats, vilket var grymt kul! Väldigt skönt att få kvitto på att man gjort saker rätt senaste tiden (y)

Efter Rättviksloppet gjorde jag två riktigt bra träningsveckor med både volym och kvalité (22h + 23h), vilket jag avslutade med att bränna av Hallsta Triathlon förra helgen. Där jag och ett starkt startfält fick tömma oss under 2 st minisprints (400m-10km-2,5km). Kul, jobbigt och väldigt nyttigt! Blev 5:a, vilket påminde mig om hur väldigt gärna jag vill ta mig upp på pallen i ett triathlonlopp snart igen!

Och som rubriken antyder så är det nu dags att lösa in all träning jag gjort senaste tiden, låta kropp och knopp återhämta sig, och ladda inför en otroligt kul och spännande helg i Uppsala nästa vecka! SM över favoritdistansen.. Kan knappt bärga mig! 😀

 

 

 

Allt gott!

Batterierna är laddade inför säsongens (nedan listade) tävlingar!

Efter en långhelg hemma i Vetlanda förra veckan är jag nu tillbaka i Falun. Med bra träning, ett klubbmästerskap (med vinst!), mat och skönt sällskap med familj och vänner så är nu batterierna laddade för några spännande och roliga veckor i Falun!

Första året på Tränarprogrammet på Högskolan Dalarna börjar närma sig sitt slut. Det har varit skoj och lärorikt, och jag känner att mycket jag lärt mig har varit till stor nytta i ”verkliga livet” både som triathlet och person. Så känns skoj! Men nu är det snart sommar, vilket innebär tävling, och det är där fokuset kommer hamna nu 🙂

I sommar har jag nu för tredje året i rad fått möjlighet att jobba på specialavdelningen på Ica Maxi i Falun. Detta jobb funkar kanonbra under tävlingssäsongen då jag får jobba lagom många timmar och samtidigt vara ledig de dagar jag behöver. Så superglad för det!!

Nu till ”the real deal!” För här nedan följer ett preliminärt schema på de tävlingar jag hittills planerat att köra denna säsong. En del tävlingar ”viktigare” (läs typ roligare/ häftigare/ mer spännande) än andra. Men här kommer de iaf:

29/4- Höglandets Triathlon. KM Sprint
13/5- Rättviksloppet. 10km (löpning)
28/5- Hallstahammar Triathlon. 2x supersprint
11/6- Uppsala Triathlon. SM olympisk distans
1/7- Söderhamn Triathlon
5/7- Borås Triathlon. SM sprintdistans
23/7- Gävle Triathlon
5/8- Malmö Triathlon
12/8- Västervik Triathlon
16/8- Kalmar Minitri
18/8- Vetlanda Citylopp. 10km (löpning)

Som ni ser är det enbart tävlingar på kortdistans, vilket jag kommer hålla mig till denna säsong. Men nästa år kommer jag nog inte kunna hålla mig till att inte köra ett par tävlingar även på de längre distanserna.

Hoppas vi ses ute på/bredvid tävlingsbanan. Summer is coming!! 😀

 

13938581_576792432492737_532292042495022391_n

Malmö ETU-16

 

 

 

/ Rasmus

En historia som inte ska upprepas, och min tränarsituation!

Hej!!

Tillbaka i stan igen efter ytterligare ett tipptopp-läger med den svenska triathlontruppen. Två sköna veckor med massvis av träning med gott sällskap!
Just själva lägret tänker jag inte skriva så mycket om, för det var liksom felfritt och alldeles kanon. Så ett stort tack till alla inblandade! (ledare, aktiva och förbund) 🙂 . Jag vill istället skriva lite om min nuvarande status, för kanske har det blivit lite för mycket av det goda, då jag ännu inte känner mig helt återhämtad.. Ni som följt mig på nära håll ett tag nu vet ju att jag förra våren, några veckor efter att jag kom hem från Playitas, Fuerteventura, blev rejält nedkörd fysiskt och psykiskt efter för mycket träning (och för dålig återhämtning) med för lite energi under en längre tid. Detta satte rejäla spår på säsongen. Framför allt på första halvan av sommaren. I slutet på juli och augusti kunde jag ändå klämma ur mig ett par bra lopp på SM i Umeå och europacuptävlingen i Malmö, bland annat.

Nu 1,5 vecka efter hemkomst känner jag mig alltså fortfarande ganska seg och matt, och nu vet jag ju precis vad det beror på.. Träningen på Playitas gick mycket bra. (Tränade färre timmar än vad jag gjorde på lägret förra året, men nu med mer kvalité och bättre kontroll och fukus). Där fanns även gott om tid för vila och energiintag. Det finns liksom inte så mycket annat att göra på den ön, hehe ^^ Nu här hemma efter hemkomst så tog jag en lugn vecka. Men, precis som förra året, så är det ju vid denna årstid inte så värst långt kvar till säsong, och då vill man självklart vara så väl förberedd som möjligt för tävling! Att vara lätt i kroppen är något som många atleter strävar efter. Lätt och snabb, liksom. Det kan ibland stiga en (iaf mig ibland) åt huvudet.. Att börja ”deffa” direkt efter ett träningsläger är inte särskilt smart, och det vet jag ju egentligen! Det är ju just då man måste ha ett bra kostintag för att kunna återhämta sig efter all träning och nedbrytning. Men frestelsen att bli ”lätt och snabb” är ibland lite för stor för att kunna tänka helt klart.

Man lär sig av sina misstag! Förra året när jag började känna mig sliten så stirrade jag mig blint på träningsschemat jag fått av coach och körde vidare utan att känna mig för. Jag har ju alltid varit ”den duktiga” och kunnat träna allt som erbjuds av tränaren. Då är det superlätt hänt att bägaren rinner över och det blir alldeles för mycket. Man vill ju alltid vara den som tränar mest och blir bäst, såklart!
Nu är jag klokare och vet bättre vart gränsen för vad jag klarar av går. (Det är lite därför jag skriver detta inlägg. Just för att påminna mig själv om vad som faktiskt gäller!) Så ni behöver inte vara oroliga över att historian ska upprepas, för det ska jag se till så den inte gör! (y) 🙂

Ett val jag gjorde efter säsongen-16 för att tillåta mig att lyssna på kroppen mer, och utvecklas på ett bättre sätt var jag jag lämnade min tränare, Joakim Berggren. Jag hade Joakim som tränare i två år vilket funkade bra. Men för att känna mer glädje, motivation och kontroll så har jag valt att gå min egna väg.

Att bedriva en form av elitsatsning och skriva sitt egna träningsupplägg är troligtvis inte optimalt (då de flesta i eliten har egna tränare). Men i min situation som jag befinner mig i nu så tror jag att det kommer gå hur bra som helst! Jag är fortfarande med i träningsgruppen Dala Sports Academy här i Falun, och kan ta del av flera gemensamma träningspass i veckan tillsammans med duktiga och kloka träningskompisar. Och Joakim, som jobbar på DSA, finns fortfarande tillgänglig. Jag tränar även ibland med den lokala simklubben här i Falun och kan söka en del tips därifrån. Jag studerar ju också Tränarprogrammet, och gillar detta med planering och struktur!
Men det som betytt mest för min utveckling, framför allt i simningen, är de landslagssamlingar jag varit på under försäsongen. (Ett simläger i Malmö och två träningsläger i Playits) Där har vår sportchef Angela Fox stått vid poolkanten med engagemang och kunskap och gett mig tekniktips, motivation och nytt hopp för simningen ^^

Det var lite om det! Träna och ät klokt så hörs vi framöver 😀

Image

Solskön löpning på Fuerteventura, Foto: Angela Fox

 

 

// Rasmus

 

V.7 och det så kallade livspusslet

Efter en lugn och skön vecka med återhämtning efter träningslägret på Fuerteventura var det förra veckan dags att trappa upp träningen igen. Jag lägger upp min träning där den kortsiktiga periodiseringen varar i 3 veckor. Vecka 1 är återhämtning prio, vecka 2 är mellanhård och vecka 3 hård. Och så rullar det på. Förra veckan var alltså en ”Vecka 2”. Efter  en bra återhämtning sedan lägret så kände jag mig nu taggad och redo för att ösa vidare med en del träning igen!

Jag kan inte nog förklara hur mycket jag stormtrivs under träningsläger. Att få känna sig som ett proffs och bara träna, äta och umgås med likasinnade i solen hela dagarna är verkligen livet. Så riktigt kul att jag får följa med på dessa elitläger av triathlonförbundet. Det kommer säkerligen ge resultat!
Men tyvärr så är jag ju inget proffs på heltid, eller ens på halvtid. Utan har en del ”måsten” (måsten som ofta är väldigt kul) här hemma i Falun att ta hand om.

Jag studerar ”100%” på högskolan här i Falun. Jag läser nu andra terminen på Tränarprogrammet – Hälsa & Idrott . Ett program där jag får lära mig sådant jag vill veta, helt enkelt. Intressanta saker om nutrition, anatomi, psykologi m.m. Allt som har en viktig del inom elitidrott. Så det är kul! Men vad har jag tänkt bli då? Ja det kan man undra. Och det är jag inte helt säker på ännu. Men jag tror mig veta att jag är på väg åt rätt håll iaf! Men jag återkommer när jag vet mer säkert.. 😉

Och för att kunna leva livet inte enbart på nudlar och knäckebröd så besöker jag ju Ica Maxi på helgerna och knäcker lite extra. Men helt ärligt så ger det jobbet nog mer energi än vad det tar av mig. Kollegorna där är flawless, helt enkelt!

Hur som helst så skrev vi i fredags en ganska stor tenta inom idrottsfysiologi (Spännande grejer!!), vilket krävt en hel del studier från det att vi landat efter lägret. Det var även min tur att vara på Maxi under helgen och dra ett strå till stacken. Det är här pusselegenskaperna prövas! För hela grejen med min vistelse här i Falun är ju på ett sätt att helhjärtat göra mitt bästa för att kunna genomföra så snabba triathlonlopp jag har förutsättningar för. Och då måste jag rikta mycket energi till träningen och allt vad det innebär. Men även under intensiva veckor som det just varit, så löser man en hel del med hjälp av scheman och noggrann planering. Även då jag skrivit ett träningsschema med medelhög belastning till förra veckan så var det trots allt 22h träning planerad.

Fredagens tenta kändes bra, under helgen jobbade jag glatt tillsammans med mina kollegor och under söndagskvällen kunde jag registrera de sista träningstimmarna av veckan som nådde 21h o 58 min. En vecka precis enligt plan!

Idag har jag gjort nästan ingenting. Vilket garanterat är en sak jag har ännu större talang för än träning osv. För utan återhämtning blir allt bara pannkaka! Kom ihåg det, kids. Och alla andra! ^^

Nu väntar en vecka med mindre studier, mindre jobb och mer träning!
Ha det fint hörrni.
Trevlig vecka!!

Lägerlivet!

23E2D78AFA2842248F7D16D56FB888DC.jpgHej hörrni!

Nu är snart det två veckor långa träningslägret till ända. Vi har i skrivande stund endast ett par timmar tåg (läs ersättningsbuss..) upp till Falun från Arlanda kvar.

Jag har de två senaste veckorna tillsammans med 15 andra ambitiösa triathleter varit på Playitas, Fuerteventura på elitläger med triathlonförbundet. Ett läger med fokus på volym i gemenskap, och en hel del teknikfokus i samband med simning.

Själv har jag för första gången på väldigt länge drabbats av en liten löparskada, tråkigt nog. Min vänstra hälsena har ömmat när den inte varit uppvärmd. Smärtan uppkom just dagarna innan lägret då jag på grund av snökaos-ish hemma i Falun sprang ett tröskelpass på löpband inne på Lugnet istället för ute i halkan. Ett underlag som visade sig vara för påfrestande. Jag har sedan dess bara sprungit i distansfart på lägret vilket inte förvärrat skadan, men det har heller inte gjort det bättre. Så nu ska jag hem och ta hjälp med att få ordning på senan, och hålla tummarna för en snabb återkomst. Löpningen har ju, förutom detta bakslag, gått väldigt bra i vinter. Sprungit många pass och gjort bra tider för att vara försäsong. 9.26 på 3000m i december under en normalhård träningsvecka som exempel. Bra för att heta Rasmus!

Men tillbaka till lägret! Vi var som sagt 16 st atleter samlade från alla möjliga håll o kanter i landet. Riktigt kul att få träffa många vänner igen, och samtidigt lära känna nya! Sportchefen Angela Fox var med som huvudledare och Faluns egna Magnus Johansson assisterade. Angela, som själv imponerar både i bassäng och hav, har mycket kunskap inom simning och allt vad ”att simma snabbt” egentligen innebär. Därför blev mitt fokus för detta läger inte bara att bomba på med massa träningstimmar, utan också att ta till vara på möjligheten och lägga mer energi och fokus på att göra rätt saker i vattnet också. Jag har fått många spännande tips på teknikövningar både på land och i vatten och videoanalyser att använda och jobba vidare med även hemma i Falun. Väldigt givande, kul och motiverande. Tack Angela!

Men även om simningen tog en del plats och tid under lägret så hanns det med en hel del cyklade och joggande också. 27 respektive 28 timmar under dessa två veckor. Lagom många timmar för att vara januari, tror jag. Och allt (nästan iaf) under strålande sol!

Det här med lägerliv är ju min grej, helt enkelt! Att få agera heltidsproffs (förutom lite studier i solstolen emellanåt) är ju nästan för bra för att vara sant. Jag älskar sol, värme och träning med trevligt folk. På Playitas tillsammans med sverigetruppen får man allt detta och lite till. Helt fantastiskt kul!

Men ni ska inte tycka synd om mig för att jag nu är på svensk mark igen och allt vad det innebär med snö, kyla, jobb, plugg osv etc. För om knappa 4 veckor bär det av igen, till samma ställe och med ungefär samma sällskap. Hur kul får man ha det egentligen?!
Adios amigos! (Kan ju en hel del spanska nu.. ehe)

Vi hörs!

Tillbakablick säsongen-16

Och vipps, så var även denna tävlingssäsong till ända! Tänkte nu att jag skulle försöka knyta ihop säcken och summera och reflektera över det hela. (Och att jag för stunden läser om bl.a reflektion här på Högskolan i Falun är ju ett kul sammanträffande!)

Hur som helst!.. Hur var själva uppbyggnadsperioden då? Jo då, den var kanon! Under de gråa månaderna oktober-januari gjorde jag nog inte ett enda snedsteg, varken av sjukdom eller skada. Träningen gick som på räls. Många veckor på runt 20h träning utan att förta mig. I januari bar det av på ett tvåveckors-läger till Playitas, Fuerteventura. Förbundet bjöd in mig till detta läger, vilket blev två fantastiska veckor med bra träning med en hel del nya kamrater. Sjukt kul och givande. Tusen tack för förtroendet, förbundet!

img_2008

Helt klart vilsna under vinterdistansen med Oskar och Joel

img_3706

Omfamnar solen på Fuerteventura. Foto: Oskar Djärv

 

Med lite väl bra solbränna.. och med mycket energi och inspiration anlände vi till Sverige och Falun igen. Trappade upp träningen ett snäpp jämfört med perioden okt-jan. Nu låg snittet på 23h/veckan och känslan var att denna säsong kunde bli hur bra som helst! Sky´s the limit, och så vidare! Men vad vore en elitsatsning utan motgångar… Sjukdomarna började komma. Tusan också… Men jag vilade ut dem och kom igång med träningen igen. Under våren började vi springa lite backintervaller, vilket mina vader inte alls tyckte var en så bra idé. Så det dröjde inte många pass innan de strejkade. Vilket resulterade i någon veckas löpvila.

Saker jag tycker slår det mesta här i livet är bra träning, sol och värme. Att då ytterligare en inbjudan till träningsmekat Playitas kom från förbundet var alldeles överväldigande! Med inställningen att träna på bra och rätta till de träningsbreak jag haft tidigare veckor (dålig inställning, skulle det visa sig) flög vi alltså återigen ner till Kanarieöarna. Med prio på cykel och löp kom jag upp i ett, för mig, saftigt gäng timmar. 67h på två veckor. Jag samlade även på mig massor av kunskap, då sällskapet på Playitas alltid är chockerande meriterat! Även detta läger var alltså jättelyckat!

hyhy

Standardmorgon på Playitas, Fuerteventura

 

Efter lägret i april var det dags att spänna bågen. Jag och falukompisen Jonatan Bejmar cruisade ner till Väsby för Duathlon SM (10km löp, 40km cykel, 5km löp) Efter lite återhämtning från lägret var jag i riktigt bra slag, vilket visade sig på loppet. Riktigt nöjd med känslan där och placeringen som 8:a!

13123127_1027721063977286_5309800230507306230_o

Intim start i Duathlon-SM. Foto: Väsby Duathlon

 

 

Dagarna efter Duathlon-SM kändes inte alls bra. Blev liksom aldrig återhämtad. Infektionerna kom och dagarna gick utan tillstymmelse till förbättring. Jag försökte hålla mig kall och inte stressa upp mig. Men då det vid denna tidpunkt endast var några få veckor kvar till ett av säsongens stora mål, SM-sprinten i Uppsala, så var det såklart frustrerande. Känslan av att formen sakta men säkert rinner ut i sanden lagom till säsong är inget kul. Efter besök hos diverse sköterskor och doktorer var det bara att inse fakta. Ta ett steg tillbaka med träningen och fram med tålamodet. Kroppen hade fått nog. Med denna aningen dystra uppladdning tätt inpå säsongen var det bara att vrida ner förväntningarna på kommande tävlingar. Ta det för vad det är och göra det bästa av situationen. Triathlon är ju fortfarande fett kul. Men visst, inte i närheten av så kul som det är när man vaknar upp på den stora tävlingsdagen med vetskapen om att man är väl förberedd, i bra slag och aspirant till de riktigt fina placeringarna. Det är då triathlon verkligen är sjukt fett kul..!

Under maj månad fick jag alltså vika av helt från träningsplaneringen, lyssna på kroppen, och göra det som kändes rätt för dagen. Tack vare en rejäl dos vila, och långsam upptrappning av träningsbelastning kunde jag hänga med det, som alltid, goa gänget falutriathleter ner till Uppsala i mitten av juni för sprint-SM. Jag körde efter min kapacitet för dagen och spurtade mig in på placering 8. Känslan var att det var riktigt kul att tävla igen och att medaljregnet från 2015 gjort mig sugen på mer.. Kul litet ”beroende” det där 😀 hehe

ff

Visar vägen på Uppsalas gator. Foto: Uppsala Triathlon

 

Efter sprint-SM var solen generös, vill jag minnas, och träningen fick rulla på i sin takt. Jag och Jenny Nilsson gjorde, ett par veckor efter Uppsala, en snabbvisit i Söderhamn där vi roffade åt oss var sin 1:a-plats i ett litet trevligt triathlon som gick där. Kul, och framför allt väldigt kul att kompisen Jenny kunde racea så pass bra efter hennes minst sagt krokiga uppbyggnadsperiod med skador och stök. Blev alltså en bra dag för oss båda vilket höjde självförtroendet och sommarglädjen ytterligare ett snäpp 🙂

img_4541

En vanlig sommarkväll i Falun. Foto: Daniel Olsson

 

23:e juli var dagen som skulle avgöra om jag nu såhär i efterhand skulle känna mig OK nöjd, eller rent av missnöjd med säsongen. SM över favoritdistansen (1500m/40km/10km) stod på menyn mitt i centrala Umeå. En framskjuten placering i det starka startfältet skulle direkt belönas med en biljett till Malmö och en startplats i europacuptävlingen med landslagsuniform. Grymt inspirerande!!. Med inget att förlora (förutom min SM-brons-titel över samma distans från i fjol, hehe..) ställde jag mig på startlinjen med bra känsla. Säsongens i särklass bästa lopp genomfördes där allt klaffade! Hamnade på 5:e plats och fick tillslut den där åtråvärda biljetten till Malmö. Hurra!!

ll

Klistrad bakom legenden Jonas Djurback. Foto Mikael Lugnegård

 

 

Malmö-äventyret var häftigt. Att själva loppet skulle bli tufft var jag övertygad om. Jag är fortfarande för dålig i vattnet för att kunna ställa till med nämnvärt mycket dramatik i sådana stora lopp. Men jag fick med mig så mycket mer än bara ett tufft race från den helgen. Massa nya intryck som skapat ytterligare inspiration och glädje. Tack till förbundet och Malmö som bjöd in och till årets häftigaste triathlonfest!

l3

Svalt och skvalpigt för mig, Joel Vikner m.fl. Foto: Malmö Triathlon

l2

Foto: Joachim Willén

 

Efter urladdningen i Malmö i början av augusti var jag trött och nöjd. Jag körde några mindre lopp hemma på småländsk mark på ångorna av den form som var kvar efter Umeå och Malmö. Höjdpunkten av loppen under sensommaren var i Västervik där familj, klubbkompisar och vänner var samlade. Jag och brorsan, Tobbe, tävlade i var sin klass och gjorde dubbel triumf. Team Andersson!!

vv

Happy days i Västervik.

 

Och det var den säsongen det! Efter en haltande inledning på grund av för mycket träning vid fel tidpunkt, kunde jag komma tillbaka till hyfsad form och avsluta på ett bra sätt. Man lär sig av sina misstag, och nu kommer jag vara än mer klok inför nästa säsong!

Ett stort tack till Triathlonbutiken som hjälper mig med våtdräkt, tävlingsdräkt och en drös andra prylar från ORCA som håller högsta kvalité. Vilket verkligen behövs för att kunna ligga på topp! Guld värt!

pp2

Foto: Daniel Olsson

 

Jag har i skrivande stund hunnit komma igång lite lagom med träningen efter säsongsvilan, vilket känns skönt! Jag har även hunnit planera och strukturera vinterns träningsupplägg, vilket känns sjukt spännande och inspirerande, då kommande säsong kommer skilja sig en hel del från den som varit..! Men mer om framtida planer i ett framtida inlägg 😀

 

Tack för mig, så länge!

/ Rasmus

 

SM Olympisk distans, Umeå

SM över favoritdistansen är avklarat, och trots att jag inte lyckades med att försvara mitt brons från fjolåret så är jag minst lika nöjd med årets lopp! Efter ett tamt och avslaget lopp i Gävle helgen innan, hade jag låga förväntningar på årets SM över den olympiska distansen 1500m (1900m) sim, 40 km (42km) cykel och 10 km löp. Visserligen har planen under hela säsongen varit att vara formtoppad och köra bra på SM, och då ta Gävle-tävlingen lite med en klackspark. Men visst blir man lite orolig när det var så pass lite som stämde i Gävle, med bara sex dagar kvar till en av säsongens absolut största höjdpunkter i Umeå. Men är det något jag tagit med mig från tidigare säsonger så är det att jag på något sätt alltid får till bra lopp när det verkligen gäller, så ett lugn och en trygghet över att formen infinner sig på den stora tävlingsdagen bär jag alltid med mig.

I minibussen från Falun hade vi stuvat in ett bra gäng taggade och förväntansfulla triathleter. Boendet i Umeå fixade en av våra förstaringare på DSA, Elias Svensson, tack vare hans bror Joel, som så snällt erbjöd sin lägenhet under tävlingshelgen.

Sommarvärmen hade fått fäste även i Umeå, vilket satt avtryck på Älven, som var rykande het (eller ja, 19,5 grader iaf!) när vi simmade en sväng fredag eftermiddag, efter den långa resan. Så risk för våtdräktsförbud, då gränsen är 20 grader. Och med en 1900 m lång simbana pga den starka medströmmen är inget som gynnar en lite svagare simmare som mig. Men äsch, det är ju lika för alla, och SM skulle trots allt avgöras, så inget att hänga upp sig på!

Efter den traditionsenliga pizzan på Ängen, en god natts sömn, morgonsim i en lokal pool, och en hel del slappande under dagen, var det på kvällen äntligen dags för race!!

Det var varmt, och precis som befarat så kröp sig vattentemperaturen över 20 grader, så våtdräkten fick ligga kvar i väskan.. Simstarten var ganska odramatisk och jag kom iväg ganska bra. Förutom att hitta bra fötter att simma bakom hade jag även fokus på att simma långt ut i älven för att hitta den starkaste strömmen. Jag kände mig stark i Älven och avancerade några placeringar. Väl uppe ur älven lokaliserade jag vilka konkurrenter jag hade runt omkring mig, och kunde konstatera att jag gjort en riktigt bra simning, och där med en kanonstart på detta lopp!

Snabbt ut på cykeln med Erik Holmberg och Jonatan Bejmar. Erik visade redan i första backen att han var urstark och ville få igång samarbetet då han bokstavligen knuffade mig upp för stigningen, just för att underlätta mitt skopåtagande. Tack för det! Vi körde på hårt och det dröjde inte länge förrän vi täppt till luckan till huvudklungan. Efter något varv med lite omkonstruktion i klungan fick vi till ett bra samarbete där jag, Jonas Djurback, Rickard Carlsson och Erik Holmberg körde på hyfsat bra. Juniorerna Albin Andersson och Erik Johansson hängde på bra och gjorde upp om segern i sin åldersklass. Vår klunga cyklade fort och vi tog ikapp rejält på den kvartett som låg ungefär 1,5-2 minuter före efter simningen, bestående av Joel Vikner, Oskar Djärv, Ludwig Fleetwood och Gabriel Sandör. In till växling var vi bara 20 sekunder efter snabbsimmarna. Erik Holmberg noterades för snabbast cykelsplit, med all rätt, och jag sekunden efter.

Efter att jag noterats för tävlingens snabbaste växling mellan cykel och löp var det nu bara till att låta benen göra sitt. Jag och Djurback tog snabbt kommandot och gled ifrån de andra som var i vår klunga. Vi höll ganska jämna steg med de där framme och med lite rykten om skadekänningar på några av de framförvarande så hade vi en liten medaljchans. Jag låg tätt i rygg på Djurback fram till kilometer 7. Då gjorde jag ett försök på att bryta mig loss på en utförslöpa, vilket var framgångsrikt. Sista varvet på 2,5 km ökade jag lite och kunde, efter att de där framme hållit farten uppe, springa in på en finfin 5:e-plats.

Hur nöjd som helst med helgen i Umeå, som gav självförtroendet en bra knuff framåt efter den mindre lyckade tävlingen i Gävle helgen innan. Och det bästa med allt är att jag, tack vare detta resultat, nu får förbereda mig och ladda upp med resten av Sveriges glada landslag i Malmö för att köra min första europacuptävling. Lördag 6 augusti 16.15 smäller det, och det kommer bli otroligt festligt och kul! Jag ska njuta av varje sekund och visa vad jag går för 😀

 

Vi hörs efter Malmö-äventyret!

Gävle Triathlon

Hej alla!

Snabb ut med min rapport från helgens cuptävling i Gävle, just för att kunna släppa det, ladda om och tänka framåt istället. För Gävle Triathlon blev inte alls så kul som jag tänkt och föreställt mig.

Veckorna efter Sprint-SM i Uppsala har varit kanon. Tränat på riktigt bra och känt att formen börjat ta form, liksom. Kört några mindre lopp så som Stennäset- och Söderhamn Triathlon. Där jag känt mig riktigt stark och åkt hem med guldmedaljer och en bra känsla. Men samtidigt har jag känt att simformen inte alls är där den borde vara, men det brukar jag ju kunna snygga till med en stark cykling och snabb avslutande löpning.

Igår i Gävle var det brutalt oförlåtligt att göra en dålig simning, vilket jag fick lära mig den hårda vägen.

Gjorde en bra och smart simstart. Då vi i det 33 män stora fältet började med att korsa Gavleån för att sedan vända uppströms, redan efter dryga 100 (?) meter, räknade jag med en riktigt trång och ruffig resa till och förbi första boj. Med det i åtanke valde jag att ställa mig i andra led bakom Gabriel Sandör, som stod längst till höger, och då alltså med innerspår till första boj. Jag vevade på och hängde med hyfsat, kom fram till första boj och dök litegrann under den, för att få absolut kortast väg förbi. Kände då att jag låg långt fram i klungan, utan att ha ”kramats” med någon något nämnvärt på vägen dit. Vilket var kanon! Men ungefär i samma stund försvann den goa känslan, då jag uppströms blev tokomsimmad av de allra flesta. 26:a upp ur vattnet, ca 50 sekunder efter den stora huvudklungan. Vi var några stycken (J. Forsman, R. Kallin, C M. Helin..) som försökte få till ett samarbete med målet att jaga ikapp. Men de där framme körde för hårt, och vi höll ungefär samma avstånd. Jag kände mig hyfsat stark på cykeln, men det spelar ju inte någon större roll när man hamnat efter redan från start, och då det går för fort där framme. Så med ungefär två varv kvar av de sex som skulle cyklas på den relativt knixiga, utmanande och roliga banan hade jag gett upp hoppet om en bra totalplacering, och istället lagt fokus på att göra en snygg, (läs snabb), avslutande löpning.

Tre varv löpning i med- och motvind gick helt okej. Jag plockade ett par placeringar, och sprang tillslut i mål som 14:e tävlande.

Jag är såklart ganska besviken över loppet. Men tar ändå med mig några positiva saker, så som den smarta simstarten, de snabba växlingarna mellan grenarna (2:a snabbast i första växling, och snabbas i andra) och helt okej cykel och löpning.

Så nya tag till SM på olympisk distans i Umeå, som går nu redan på lördag. Jag har ju trotts allt ett SM-brons att försvara från i fjol!..

Foto 2016-07-17 19 57 30Foto 2016-07-17 19 54 51Foto 2016-07-17 19 31 27DSC_0397

Foto 2016-07-17 20 05 24

Foton: Mamma Djärv och Mamma Andersson

 

Uppsala Triathlon

Nu har säsongen kickat igång på riktigt! Första cuptävlingen för sommaren är avklarad, som även var det svenska mästerskapet över sprintdistansen, 750m sim, 20km cykel och 5km löp. I korta drag är jag nöjd!..

…I långa drag finns det vissa saker att förbättra, men även en del saker att känna sig riktigt glad över!

Vi var ett taggat gäng från Falun som efter ett lätt morgonsim och tidig lunch i lördags rullade ner med bussen mot Uppsala. Eftersom starten var kl 18, hade vi gott om tid på oss att göra förberedelserna hemma i Falun, vilket var riktigt skönt. Blir lite mer avslappnat då, istället för att åka redan dagen innan och fixa med boende och allt vad det innebär.

SMHI höll vad de lovade, och regnet föll.. Trotts detta, var ett starkt startfält samlat. Många konkurrenter/kompisar man inte träffat på väldigt länge, men som man nu fick chansen att snacka lite med, vilket var riktigt kul!

Efter en lång tid med förberedelser var det äntligen dags för en av säsongens största höjdpunkter, så nu till själva loppet!

Simmomentet tog plats i Fyrisån, i centrala Uppsala. Då ån är relativt smal, och starten sker från ponton (brygga), blir det alltid ganska trångt och stor kamp om positionerna. Jag kom iväg hyfsat, och hamnade i lagom mycket ”slagsmål”, så inget att klaga på 🙂 Efter vändpunkten 375m upp i ån fick jag lite andrum, och kunde simma fritt i min takt. Körde så hårt jag kunde, men det räckte inte längre än till en placering som 26:e man upp ur vattnet, vilket för en stund kändes som en besvikelse, men den känslan gick snabbt över till ett sug för att ta upp jakten på framförvarande.

13521622_10206485563402960_521828200_n

Ett laddat startfält strax innan start.

13530328_10206485566203030_1033628200_n

Kaoset vid start har lugnat sig lite. Jag, närmst i bild.

Snabb växling till cykel, och nu med fokus på att ta sig så snabbt upp för backen som möjligt. Cykelmomentet var alltså fördelat på åtta varv, då vi varje varv strax efter växlingsområdet tog oss an en rejäl backe förbi Uppsala Domkyrka. Hårt, utslagsgivande och väldigt kul! I första backen blev jag omcyklad av F. Bäckson. Jag visste att det kunde bli hur bra som helst om jag skulle klara av att sitta på hans rulle, men benen tyckte inte det var en lika bra idé.. Så fick lov att trampa vidare efter min egen kapacitet och tänka om. Strax där efter, som jag minns det, kom S. Björklund och svischade förbi. En Björklund som jag hört mycket om denna säsong. En kille som jag, under duathlon-SM, mötte och fick bevittna ta hem silvret, strax bakom just F. Bäckson. Alltså ytterligare en riktigt bra rygg att försöka hålla. Och denna gång gick det bättre! Jag hängde på medans Björklund åt upp en efter en. Efter ett tag när syran i mina ben lagt sig, gick jag upp o hjälpte till några gånger, men gjorde bara en bråkdel av jobbet, om man jämför med starke Björklund. Vi kom tillslut ikapp en stor klunga som vi satte oss i litegrann. Jag testade att trycka på lite extra i de tuffare partierna i banan, och några gånger bildades det sprickor i fältet. (Var ganska osäker på formen innan loppet, men i detta skede kände jag att benen iaf var helt okej för dagen.) Planen för loppet var att köra smart, vilket gjorde att jag höll mig ganska defensiv under cyklingen, vilket är ett resultat av den lite sämre träningsperioden jag haft denna försommar.. Nu i slutet av cyklingen hade vår stora grupp blivit betydligt mindre, och jag kände inför sista varvet att jag nu ville sätta lite extra färg på detta lopp, och försöka trycka på så hårt jag kunde uppför backen en sista gång. Men till min, F. Bäckson, S. Björklunds och säkert några fleras förvåning, rullade flera atleter in till växlingsområdet. Stor förvirring angående hur många varv vi cyklat spred sig, men efter några tveksamma sekunder med högt adrenalin tog vi oss vårt förnuft till fånga, gjorde en laglig U-sväng och sprang in i växlingsområdet.

13495367_1027980280611895_2780588089748004912_o

Här 2.a i den större klungan. Foto: Magnus Dickson

13510507_10206485555522763_1691233071_n

13515379_10206485555562764_1243569076_n

Ut på löp som 11:e man. Den lilla fadäsen strax innan växling hade skapat både irritation och några bonussekunder fram till övriga. Men eftersom löpbanan inledde med samma tuffa stigning som cykelbanan, så förstod jag att det vore dumt att springa okontrollerat fort i början. Så höll mig ganska kall, trotts allt, och försökte känna av vilken takt som är min för dagen. Löpkänslan var överraskande bra, och med massor av folk strax framför mig var det lätt att hitta motivation till att kräma ur allt som fanns i benen. Jag plockade några placeringar, men insåg samtidigt att det skulle till något utöver det vanliga för att få sig en riktig fin placering denna dag. Trotts detta var jag riktigt motiverad till att kriga om varenda sekund till framförvarande. Sista varvet, av de tre som skulle genomföras till fots, blev en rejäl kamp. Mina goda småländska vänner E. Holmberg och R. Carlsson låg strax före mig. Vi alla tre gillar att gräva djupt och ta vara på varje chans som ges till att utmana oss själva och bli riktigt trötta (kanske har det något med den småländska snålheten att göra?..)  Detta resulterade hur som helst i att alla sålde sig dyrt, och full insats fortsatte ända in i mål. Jag och E. Holmberg sprang i mål, strax före R. Carlsson, på tiden 1:00:00, vilket var lite häftigt, och 8:e platsen blev min/ (vår?).

13511575_10206485555922773_1366357500_n

13530710_10206485555842771_1338464868_n

13522852_1027980553945201_7266569825636335996_o

Spurtduellen med Erik Holmberg. Foto. Magnus Dickson

Nöjd med dagen! Men efter fjolårets kanonsäsong med pallplats i tre av de fyra cuptävlingarna så vill man såklart hamna lite högre upp i resultatlistan. Men det kommer nog 🙂

Som grädde på moset var jag med i ett stafettlag på söndagen. Vilket var sjukt kul! Eftersom jag hoppade in som reserv i lag IF 30K pga sjukdom, hamnade vi utanför själva tävlingen om SM-placeringarna, då jag inte hade samma klubbtillhörighet som de andra. Men vi sprang iaf in i mål som lag nr 3, jag gjorde snabbast sträcka i mitt ”heat”, och alla i laget (som för övrigt bestod av enbart DSA-triathleter från Falun) hade ett leende på läpparna i ett för dagen soligt Uppsala. En kanondag, helt enkelt!

IMG_4291

Stafettstart! Foto: Elias Svensson

IMG_4324

Bombardemang under cykelsträckan! Foto: Elias Svensson

IMG_4328

Syrafest under sista stafettmomentet! Foto: Elias Svensson

13530247_10206485556842796_271161365_n (1)

Faluns dream-team! Oskar Djärv, Astrid Hult, Jenny Nilsson, Rasmus Andersson (jag alltså..) (killen till vänster blev för övrigt svensk mästare under lördagen. #Hjälte )

 

 

Ha en fortsatt fin midsommar, så hörs vi!

Racereport: Hallsta Triathlon + senaste veckors struligheter

I helgen var det äntligen dags för säsongspremiär i triathlon. Vi var ett bra gäng här från Falun som anlände till ett kallt och regnigt Hallstahammar. Men vi var alla både taggade och förväntansfulla, så vädret och de 13,6 grader som vattnet uppmättes till på morgonen påverkade inte vår inställning till att ha kul och göra bra ifrån oss!

Hallsta Triathlon är alltid trevligt! Och i år var det en extra intressant tillställning då ”Elit”- klassen skulle avgöras över 2 x minisprint (400m sim + 10 km cykel + 2,5 km löp). Första start gick 09.50. Efter lite strul med ett, för tillfället, borttappat tidtagarchipp fick jag, med mina mått mätt, lite bråttom bort till start. Jag som vanligen brukar vara i god tid för att hinna värma upp och förbereda mig på olika sätt. Men antar att sådana saker hör en säsongspremiär till! 😛  Och på grund av kylan i vattnet så var det nog ingen nackdel att göra största delen av uppvärmningen på land, för att sedan bara dyka i och avverka simningen så snabbt som möjligt med ett relativt stort startfält där alla såklart ville placera sig så långt fram som möjligt under simningen, för att sedan skapa sig bra läge inför resterande moment. Tycker jag kom iväg bra från start och fick simma relativt fritt. Hittade lite bra höfter och fötter att simma intill för att få en bättre resa i vattnet. Kände dock att syran smög sig på och tempot sjönk ju närmre strandkanten jag kom. Men trotts allt hyfsat nöjd med mitt läge upp ur vattnet. Kom iväg på cykeln med J. Forsman och N. Gunnarsson där vi kunde samarbeta en del runt tre blöta och relativt tekniska varv som skulle cyklas. Tyckte dock inte att jag besatt den där riktiga superkraften i benen som brukar infinna sig när formen är på plats. Men efter flera veckor med struligheter i träningen senaste tiden så har jag helt klart förståelse för detta. Och själva målet med dagen var såklart att få sig riktigt bra träning inför kommande sprint-SM i Uppsala 18 juni. Hur som haver!.. Vi växlade raskt till löpning där vi var ett litet gäng om fyra, som sprang med just fjärdeplatsen som insats, då J. Vikner, L. Fleetwood och O. Djärv gått loss, redan under simningen. Löpningen flöt på och jag prang in som 5:a, strax efter J. Forsman. Men dagen var ju nu inte över på långa vägar!

Nästa start var på eftermiddagen, så timmarna mellan loppen ägnades åt att försöka återhämta sig på bästa sätt. Nedjoggning, mat och frallor från kök Andersson.. 😉 och häng i Orca-tältet där Peter och Susanna Dörlich från Triathlonbutiken bjöd in till regnskydd och bra stämning, blev en utmärkt återhämtning för mig!

Nu jaktstart! 14.30 gick första startskottet. J. Vikner dök ner i sjön med den fortsatt friska vattentemperaturen på runt 14 grader. Kvar på bryggan stod resten av fältet, sugna på att ta upp jakten på framförvarande. Jag ut som 5:a. Simmade bakom J.Forsman och fick mig en bra resa genom simningen. Ut på cyklingen kände jag genast att detta kommer bli segt.. Cyklade och sprang i mål utan dramatik med min 5:e plats. Men med två starka juniorer, A. Ramhult och J. Forsman, framför mig fick jag trotts allt delta i kramkalaset som 3:e senior med L. Fleetwood och O. Djärv. (Då J. Vikner valde att kliva av i ledning under sista löp pga ett tokigt knä..)

 

Kramkalas

Suddigt kramkalas efter två tuffa lopp!

13335880_10206801203053317_2321673902594442299_n

Som jag tidigare nämnt har träningen senaste veckorna inte alls rullat på som planerat. Allt började med feber och halsont i början av vecka 17. Alltså samma vecka som Duathlon-SM  1:a Maj. Men tyckte jag mig vara friskt till helgen och beslutade mig för att åka till Väsby för att testa. Kände mig pigg och som tidigare nämnt så gick tävlingen riktigt bra, sett från mitt perspektiv. Men dagarna efter återkom förkylningssymtomen och ytterligare en vecka med träning rubbades. Jag blev frisk och kunde komma igång med träningen under helgen med förhoppningen att kunna delta i ett ganska maffigt träningsblock kommande vecka med cykelfokus. Detta visade sig vara ett förödande beslut då jag grävde ner mig totalt i all träning utan att riktigt känna mig för och lyssna på kroppen. Detta gjorde att ytterligare en hel vecka gick åt för att ge kroppen chans att återhämta sig… Att elitsatsa på en idrott kräver att man kan koppla bort huvudet och smärtan för att kunna genomföra en del jobbiga pass. Men än viktigare är att man samtidigt kan känna efter om det är en bra smärta man upplever, alltså om den är positiv eller negativ. Är man lagom sliten, eller på tok för sliten?..

Jag är absolut inte missnöjd med gårdagen I Hallstahammar, på något sätt! Utan glad för mina kompisar som tagit steg framåt som atleter. Och extra glad för kompisen Oskar som haft en betydligt mer strulig försäsong än mig, men som trotts allt kämpade till sig en silverpeng! En kul och minnesvärd söndag med bra träning, helt enkelt! :)¡∋

Nu hoppas jag kunna träna på bra ett par veckor, och höja formen ett par snäpp till SM i Uppsala. Men nu såklart, betydligt klokare med lärdomar från senaste veckors misstag 🙂

 

Allt gott! 🙂

 

Säsongspremiär!

Efter en hel vinter med förberedelser var det i söndags ÄNTLIGEN dags att testa formen! Säsongspremiären är alltid speciell. Man vet inte riktigt vad man har att vänta sig, liksom. Eftersom jag går all-in för kortdistanstriathlon, och inte tagit steget upp till de större tävlingarna ute i Europa ännu, så blir själva tävlingssäsongen för mig väldigt kort, och per automatik blir själva grundträningsperioden väldigt lång. Gjorde min sista tävling säsongen 2015 en bit in i Augusti, och kom igång med träningen inför 2016 i början av september. Jag gillar såklart att träna, och ser en stor tjusning i att bara gneta på utan att tänka så mycket på formtoppning o.s.v. Men att tävla är ändå det roligaste med idrotten, och nu när tävlingssäsongen äntligen står på glänt inser man hur mycket man saknat det! Det var nu dags att se om åtta månaders träning , med ganska mycket mer volym än föregående säsongs uppbyggnadsperiod, har gjort någon påverkan på kroppen. Spännande!!

Duathlon-SM avgjordes, i vanlig ordning, på klassisk duathlon-mark i Upplands Väsby. Men för mig var detta mitt första duathlon på den ”riktiga” distansen, 10km löp-40km cykel-5km löp.
Jag och Jonatan Bejmar fick tacksamt låna Oskar Djärvs charmiga bil som tog oss hela vägen ner till Väsby där solen sken, vårvärmen var självklar och ett stort gäng atleter och kompisar man inte träffat på många månader var på plats, riktigt kul!

Efter en lite knackig vecka med förkylning hade jag inte så högt uppsatta mål med loppet. Men jag visste att, om jag är frisk, så borde formen vara helt okej. Då jag kommer från en lite lugnare träningsperiod efter förbundslägret som jag var på för en dryg vecka sedan.

Nu till loppet!
Löp nr.1. Löpsträckan var en vändpunktsbana i relativt kuperad terräng. Min tanke var att inte fega. Fram till vändpunkten efter 2,5 km låg jag med bara en liten lucka fram till täten. Jag bara flög fram! Men visste att jag eventuellt gjort en lite väl optimistisk start på detta lopp. Men som sagt, har man inte tävlat på åtta månader så är man ju lite sugen på att ösa på, och jag var ju där för att testa formen, och det ordentligt. 😀 Så jag sprang på, och hamnade med en liten klunga som höll lagom fart. Efter 10 löpta kilometer var jag 8:a, 35.00 in i loppet.

A99fdrhhyL5dnXhdFHEm

Starten av duathlon-SM 2016 (foto: Svensktriathlon.org)

Cykel. Jag gillar att vara snabb i växlingarna mellan momenten, ser dem lite som en gren i sig, faktiskt. Alltid skönt att skaffa sig lite tid där! Tycker växlingarna flöt på bra. Trotts att det ju nu var ett tag sedan man gjorde det senast.. 🙂 Hur som helst! Ut på cykeln kom jag, strax efter Jonas Örarbäck, som jag vet är stark på sin cykel. Jag försökte hänga på. Även att ”non-drafting”-regler gäller under duathlon-SM, (man får inte cykla direkt bakom varandra och utnyttja luftfickan som bildas. Utan måste hålla minst 10 meters lucka. Och man får även cykla på tempocykel, som ska vara mer ”aero”, snabbare och allmänt häftigare än vanliga racercyklar..hehe), så tycker jag att det kändes bra att ha någon som pacear och håller farten uppe. Är ju alltid motiverande att få jaga någon 🙂 Jag hängde på hyfsat, cyklade om några på vägen, och blev även ifråncyklad av några. Cykelmomentet var fördelat på två varv runt en sjö. Körde hårt i ett och ett halvt varv, 3 mil, med lite folk runt om mig som motiverade. Sedan blev jag väldigt ensam. Muskler krampade, domnade av och jag var riktigt muskulärt trött. Beror nog lite på att jag är ovan vid den tempoliknande positionen som jag försökt efterlikna med ett par ”tempopinnar” på min racercykel. Men även mycket på grund av den hårda löpningen, och lite väl hårda öppningen av cyklingen. Men tog mig tillslut runt sjön även en andra gång. 1.02.05 tog cyklingen, för den dataintresserade 🙂

Image

Filmklipp från cykelmomentet Foto: Jonas Lerneteg

Löp nr.2. Nu var mina ben rejält mosade. Ganska hemsk känsla att försöka löpa igång igen. Men nu var det ju bara 5 kilometer som skulle avverkas, som tur var. Hög frekvens och att acceptera smärtan låg mitt fokus på. J. Örarbäck, som cyklade ifrån mig, hade tydligen fått en penalty, vilket innebar att han fick springa om mig ytterligare en gång.. Men förutom det, höll jag min position hela vägen in i mål. Som grädde på moset fick jag också tillfälle att spurta litegrann, då norrmannen Birk Skoglund kom rusandes bakifrån. Men lyckades kräma ur det sista ur ben och hålla ifrån.

p1070259

Slutet av löp nr.1. Foto: jonasorarback.se

Jag blev 8:a på mitt första duathlon-SM på tiden 1.57.25. Mitt mål med loppet var att öppna hårt, och sedan överleva på ett bra sätt. Vilket jag känner att jag lyckades med, då jag var mer än nöjd med att få ligga på gräsmattan efter målgång med känslan av att jag överlevt, om så nätt o jämt, hehe! (y)

Resultat Duathlon-SM 2016

”Outfit of the day” var min Orca RS1 som gör sig kanon för cykel och löp. (men även i vattnet såklart, men det får bli en annan gång..!) Drog även på mig ett par kompressionsstrumpor från Triathlonbutiken, för att få lite extra stöd och värme under loppet.

 

På återseende! 🙂

 

 

Best week ever!

Tiden här på Fuerteventura går alldeles för fort och nu är det inte många dagar kvar till hemfärd. På torsdag går flyget norrut, mot en något ”friskare” tillvaro, vilket känns lite tråkigt. Men det är ju kontrasterna som är härliga!

Har haft ett helt fantastiskt läger så här långt! Men tänkte göra en sammanfattning av resan i ett annat inlägg i framtiden, för att inte jinxa något och så.. hehe 😉

fuerte2

Pre-swim-selfie med ett stort glatt gäng svenskar

 

Däremot kan jag berätta lite om min, utan tvekan, bästa träningsvecka någonsin, som jag hade just veckan som var. Eftersom säsongen står alldeles runt hörnet så var tanken med detta läger att köra mer fart och kvalitétspass, än under det förbundsläger som jag var på i januari. (”Kvalitétspass” är förresten en gemensam benämning av lite hårdare pass. Så som tröskel, VO2max, sprint osv. 🙂 ...) En skillnad från föregående läger var också att mer fokus skulle ligga på cykel och löp. Men trotts att simningen nu hamnat lite i tredje hand, så skrapade jag ändå ihop +30 000m förra veckan, vilket får vara helt okej.

fuerte1

Pre-run-selfie med mina jättesnabba lägerkompisar

Trotts att simformen känts lite knackig på senare tid, (förutom i morse, då jag faktiskt simmade kalasbra! 😀 ), så är jag nu nästan i extas, då cykel och löp har gått som på en dans! Trotts en hög volym, +34h på sju dagar, och mycket kvalité, så har jag kunnat köra hårt och riktigt bra i båda grenarna utan att bli allt för sliten. Cykelpassen har jag varvat långa backintervaller i bergen på mellan 10-20 minuter, med långa distanspass +5h och kortare lugna rundor. Löpningen var jag lite nervös över innan lägret då jag, bara dagarna innan avresa, känt en dålig smärta i ena vaden. Haft denna skada innan, vilket beror på för mycket löpning på framfoten, som i regel uppkommer efter en del löpning i backe. Men med total löpvila dagarna fram till resan, så testade jag att springa efter att vi landat här på Fuerteventura, och det kändes kanon! Så löpningen har också fått sig en rejäl dos. Mycket distans i olika farter. Tyvärr inga rena ”backintervaller”, då jag tagit det säkra före det osäkra pga vaden… Men har som sagt var lyckats bli riktigt trött ändå, mycket tack vare det snabbspringande sällskap jag rest hit med. Riktigt kul och givande att bo och träna med ett riktigt bra gäng!

 

Det var lite om det! Mer kommer i sinom tid, för att skapa lite spännig för den nyfikne… 😀

För övrigt ska det förresten bli jättekul att vända hem till Falun igen då min kära bror, Marcus, och hans Johanna kommer på besök till helgen. 🙂

 

Ha det fint, amigos!

Säsongsplan!

Trotts att ett nytt snötäcke lagt sig vänligt men bestämt över stan (i skrivande stund), är det nu dags att smida planer inför sommaren! Har nu gjort en grovplanering av vilka tävlingar som ska köras, och vilka av dem som jag vill köra fortast på 😀 För tyvärr kan man ju inte vara i toppform en hel sommar, utan måste prioritera och prioritera bort olika lopp. Men att formtoppa och försöka pika inför en ”A-tävling” tycker jag är riktigt kul och spännande. Har känt mig lyckosam i mina senaste formtoppningar vilket medför en stor trygghet inför kommande säsong.

Hur som helst så har jag och Joakim Berggren, #coachBerggren 🙂 , kommit fram till att SM i Uppsala 18/6 (sprintdistans), SM i Umeå 23/7 (olympisk distans) och ev. Europacup-tävlingen i Malmö 6/8 (sprintdistans) kommer vara högsta prioritet i sommar. Efter en, enligt mig, helt fantastisk säsong i fjol är jag nu riktigt förväntansfull över vad som komma skall. SM är ju alltid SM, och då är det medaljer som räknas, det vet ju alla! Och jag kommer gå för det, oavsett motstånd eller position i loppen. Att stå inför denna säsong med ett SM-brons (olympisk distans) att försvara från 2015 känns fortfarande overkligt, men samtidigt dödskul! Då det kommer dyka upp många snabbingar som vill lägga beslag på medaljerna så kommer det bli riktigt bra race. Jag är ödmjuk inför säsongen, men kommer samtidigt ta plats och visa att jag förberett mig riktigt bra inför detta =) Om det nu blir medaljer eller inte i sommar återstår att se, och man kan inte göra annat än att gräva så djupt man kan och hålla tummarna. Hur som helst så ska jag köra så det ryker och ha riktigt kul, hela sommaren lång!!

 

Här kommer en preliminär lista på de tävlingar jag planerat att köra i sommar 🙂

(c) = Deltävling i Svenskacupen

SM= Svenskt Mästerskap..hehe

 

Maj:

  • SM Duathlon (c) 1/5 Väsby (10km löp, 40km cykel, 5km löp)
  • Hallsta Triathlon 29/5 (400m sim, 10km cykel, 2,5km löp (x2))

Juni:

  • Saltsjöbaden Triathlon 6/6 (750m sim, 20km cykel, 5km löp)
  • SM Sprint (c) 18/6 Uppsala (750m sim, 20km cykel, 5km löp)

Juli:

  • Gävle Triathlon (c) 17/7 (750m sim, 20km cykel, 5km löp)
  • SM Olympisk (c) 23/7 Umeå (1500m sim, 40km cykel, 10km löp)

Augusti:

  • Europacuptävling (c) 6/8 Malmö, (750m sim, 20km cykel, 5km löp) (ev. då kval krävs)
  • Västervik Triathlon 13/8 (1500m sim, 40km cykel, 10km löp)
  • Kalmar Minitriathlon 17/8 (520m sim, 18km cykel, 4,2km löp)
  • Vetlanda Citylopp 19/8 (10km löp)

 

Tävlingar kan ju både tillkomma och utgå på grund av anledningar. Men har man tid och lust så finns det ofta bra med utrymme för publik att följa spänningen på plats. Så kom gärna förbi och heja!! 😀

 

 

Ha en fin Påsk, kära läsare 🙂

/ Rasmus

 

 

 

 

Träningslägret, & nytt kul block på gång!

En dryg vecka har gått sedan hemkomsten från Playitas, Fuerteventura. Och vilket träningsläger vi haft!

Vi var ett stort och förväntansfullt gäng som möttes upp på Arlanda. En blandning av ungtuppar från gymnasiet i Motala, DSA-aktiva från Falun och ytterligare några glada triathleter från olika platser runt om i landet. Resan ner till den soliga kanarieön gick som en dans, och vi han knappt checka in i lägenheterna innan jakten på sol-och träningstimmar startat.

 

12696172_10205527082401534_1181713615_n

Rumskompisarna Jonatan Bejmar, Oskar Djärv och Sara Penton (5 min efter incheckning)

 

Temat för lägret var att träna många timmar tillsammans, och lära av varandra. Dagarna på Playitas såg nästan identiska ut under de två veckor som vi var där. Morgonsim-frukost-förmiddagscykel-lunch-eftermiddagslöpning+gym/stretch-middagsbuffé. Träningen för mig gick som på räls. Skrapade ihop 67h under de två veckorna, vilket är mycket för att vara jag. Men det var aldrig några problem att genomföra passen med ett så pass stort och inspirerande gäng triathleter i gassande sol!

Riktigt kul att få chansen att åka med på detta läger och lära känna så många likasinnade och ödmjuka killar och tjejer. Minnen för livet!

12665777_10205527242165528_476601106_n

Kings of the hills!

12665680_10205527233805319_1629929360_n

12674273_10205527237085401_347936027_n

Glasspaus på vilodagen!

 

Trots ett grymt läger var det riktigt skönt att komma tillbaka till Sverige och Falun igen. Var riktigt sliten efter lägret men nu efter en lugn vecka känner jag mig pigg och laddad för ett nytt kul träningsblock som väntar, nu med lite mer högintensiv och fartfylld träning. Har tränat på bra med mycket mängd ända sedan oktober, så tror att farten kommer lockas fram nu under de kommande veckorna. Vilket jag ser fram emot! =)

 

Ha de fint!

 

God Jul & Gott nytt år!

God Jul & Gott nytt år, kära vänner! I vanlig ordning, under dessa tider, vänder jag hem till Vetlanda där familj, släkt och vänner väntar. Älskar julen, just för att man då tar sig tid att träffa allt folk man annars allt för sällan umgås med. Kommer passa på och hänga med så många jag kan, och även träna lite lagom mycket. Så är man i närheten av Vetlanda och vill simma, cykla, springa, eller göra något helt annat, så är det bara till att höra av sig! 😀

1472748_10201095579376728_124953815_n

Delar av den glada familjen, Julen-15

 

Tidiga julklappar!

Har faktiskt redan nu tjuvstartat med julklapparna. Säsongens kläd-kollektion från Dala Sports Academy kom lägligt i år. Fick även en grymt snygg Orca-löpartröja från Peter och Susanna på Triathlonbutiken, tack så jättemycket! Kanonnöjd med årets julklappar, redan nu 😀

12388015_10205218876816587_88292864_n

Fin present från triathlonbutiken

Ha en fin Jul allesammans, ta hand om er! 🙂

Det flyter!

Ojojoj vad tiden går! Snart jul, snart vår och då är ju tävlingssäsongen alldeles runt hörnet. Men jag är inte den som stressar upp mig i onödan. Jag känner mig kanontrygg i den fas ja är i just nu. Träningstimmarna tickar in och grunden för en bra säsong-16 byggs allt stabilare.

Rubriken för inlägget beskriver i allmänhet hur situationen är just nu med träningen och livet, men i synnerhet hur min simning fått en rejäl skjuts i rätt riktning! Har under en lång period spenderat mycket tid i bassängen. Nött på tekniken, simmat distans, simmat hårt, men har liksom inte blivit så värst mycket snabbare. Simning är svårt, riktigt svårt. Det är liksom inte bara till att ta i mer om det går dåligt, vilket kan vara ganska frustrerande. Utan det handlar på något sätt om att hitta flytet, draget, känslan, vattenläget, positionen, kraften.. och många andra ganska abstrakta och flummiga begrepp som gör att simning framstår som en än mer invecklad och komplicerad gren. Men som sagt, någonting har jag hittat som gör att jag simmar snabbare och mer energisnålt än innan, vilket är sjukt kul! Utan att dyka allt för djupt ner i det abstrakta tekniksnacket, så tror jag att själva tajmingen mellan ben och armar har en betydande faktor i detta lilla genombrott. Har gjort ett par kortare simtester som inte riktigt visat den utveckling jag själv upplever. Men tror mest det är resultatet av att kroppen inte riktigt har den speeden och tajmingen som krävs för att simma riktigt fort kortare sträckor.. Att vi på DSA åkte ner till Motala på weekend-läger med simning i fokus gav såklart också en rejäl boost. Många meter simmades, men framför allt var det kul och lärorikt att få hänga och träna med de duktiga triathleterna och tränarna från Motalas Rikstriathlongymnasium.

12292714_1648860582068878_1618261173_n

”Macke” Wernström har koll på uret i Motala Sporthall

12380105_10205226128637878_853975574_n (1)

Jonatan och Oskar gläds av den förstnämndes grymt snabba 400-test!

Framtidsplaner

Jag brukar alltid ”leva i nuet”, ”fånga dagen” osv, etc, mm mm hehe.. Men det är ju alltid kul att planera in massa roliga saker i kalendern! Alldeles snart, närmare bestämt 14 Januari, drar jag och en hel drös duktiga triathleter med Svenska Triathlonförbundet till Fuerteventura, Playitas. Två veckor med havssimning, bergscykling, solskenslöpning och massa annat skoj med ett trevligt gäng kommer göra, den annars ganska kalla och sega, Januari till en av de bättre månaderna i år. Verkligen kanonkul! 😀

11068368_10203849114973397_4254966772016418622_n

Bergsklättring på Fuerteventura, våren -15

 

.. Men innan lägret ska jag ha två riktigt sköna veckor hemma i Vetlanda med jul- och nyårsfirande med familj och vänner. Kommer bli grymt! 🙂

 

Ha det fint!!

”Ointressant” November-gnet

Vi är långt in i November. Kylan och mörkret är här. Nästa triathlontävling i Svenska Cupen är om drygt sju månader. Detta tycker jag borde uppfattas som ganska tråkigt och ointressant för utomstående. Jag menar, det kommer inte direkt sprutas någon champagne, eller publiceras några häftiga och fartfyllda tävlingsbilder från min sida det närmsta halvåret. Men missförstå mig inte, det är under denna period, Gnet-perioden som vi kallar det, då jag  trivs som allra bäst. (Förutom under själva tävlingssäsongen då, det är såklart oslagbart.)

Hösten har varit kanon. Tog det väldigt lugnt med träningen några veckor i september, vilket var riktigt skönt! Började sedan träna lite grann för att efter det trappa upp till ”normal belastning”. (Att jag valt rätt livsstil för mig känns tydligt då det var kanonskönt att vila efter sommaren, men samtidigt minst lika skönt att komma igång med träningen igen.) Har efter det kört två volymveckor med mycket distansträning. +22h/vecka har det blivit. Vi körde ganska mycket distans med fokus på simningen och löpningen. Tar det ganska piano med cyklingen nu då tanken är att lägga mer fokus på den grenen under kommande träningsläger, som är under planering, och senare i vår. Men självklart blir det ett par velodrompass och lite härlig cx-cykling i veckorna även nu.

Efter dessa två veckor med lite mer volym tog vi oss an en lugnare vecka, följt av en vecka med lite högre intensitet under passen. Var kul att få ösa på med lite mer fart efter all distans-gnet. Men inte helt överraskande, och precis enligt plan, så har man inte så värst mycket fart att komma med såhär års.. Och nu är vi inne i en lite lugnare vecka igen.

 

12305519_10205096028305451_1636530527_n

Utsikten från Lugnet och en selfie från gruvan

Om vi släpper träningssnacket lite så har jag för övrigt haft en riktig kanonhelg då mina föräldrar varit på besök. Jag har agerat reseledare, vilket gjorde att vi hamnade högst upp i backhoppningstornen på Lugnet, där vi hade en kalasutsikt över staden. Sedan tog vi oss ner på -70 m.ö.h. (Säger man kanske 70 m.u.h?..) Aja, i vilket fall så besökte vi Falu koppargruva, vilket också var kul!

 

Som ni hör/ser/läser(?) så rullar veckorna på utan någon större dramatik. Träning varvat med lagom mycket jobb på Maxi gör att tiden bara flyger iväg. Men det känns skönt, det också! (y)

 

12306020_10205095843660835_776073724_n

Photo-cred Astrid Hult. (Inte hennes fel att det är mysbelysning i hallen på onsdagar..)

Testade förresten min nya våtdräkt från Triathlonbutiken här om veckan. Den satt som ett jävla smäck, om jag ska vara helt ärlig! Kändes nästan som om jag kunde gå på vatten, hehe..

 

 

 

 

 

 

Ta hand om er!

Triathlonbutiken gör mig starkare!


2015 har varit en lyckad säsong med resultat jag knappt vågat drömma om. Jag är riktigt nöjd!.. Och nu vill jag ännu mer, bli ännu starkare och ha ännu mer kul! Upplägget inför kommande säsong kommer vara ganska likt som inför 2015, men nu med en STOR nyhet. Jag kommer få träna och tävla med produkter från Triathlonbutiken!.. Hur kul som helst!!

Triathlonbutiken är leverantörer av produkter från Orca, som bl.a tillverkar riktigt snabba dräkter för triathlon och öppetvatten-simning. Den nya våtdräkten som exempel, Orca Alpha 1.5, är verkligen ”one of a kind” med 0,88 mm (!) tunt material vid axlarna som gör rörelsefriheten näst intill obegränsad! Surfa gärna in på Triathlonbutiken.se och klicka er runt, där finns mycket häftigt vill jag lova =)

Stort tack!!tributikorca2

Jag och Oskar Djärv känner oss starka..!

”En riktig triathlet”

Hej och välkommen till min rykande färska hemsida! Redan i samband med de första triathlontävlingarna jag gjorde i de småländska skogarna har jag fått berättat för mig att man inte är en ”riktigt triathlet” innan man startat upp en egen hemsida. Nu, ungefär fem år senare, känner jag att det är dags. Här kan du klicka dig runt och kika på bilder, artiklar och texter som jag knåpat ihop. Trevlig läsning!

// ”En Riktig Triathlet”